Kan det vara det jag kände igår när största barnbarnet kom cyklande utan stödhjul. Stolt som en tupp förstås. Sedan skulle vi ner i skogen och slänga lite kompost och jag tog lillebror i handen. En sekund tog det så var storebror framme och tog den andra handen. Lillebror har ju sin napp i munnen och "titte" hängande från den så det såg säkert lite dråpligt ut. Man måste ta tillvara de små stunderna.
Nu får ni ha en trevlig söndag i det vackra vädret. Själv ska jag ta en kaffetår i solen på balkongen och sedan måla väggar i sonens sommarstuga.
söndag 13 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den här quilten har 432 små bitar
1 kommentar:
Det är precis så lycka känns!
En mjuk liten hand och lyckan känns i hela kroppen.Och allt roligt man får höra sen....
Kram
Skicka en kommentar