Engla

Jag känner att jag bara måste skriva några rader om den försvunna flickan i Dalarna. Det går ju inte att föreställa sig att ens barn försvinner och är borta och ingen vet var och vem och varför. Och jag får dåligt samvete när jag ältar mina bekymmer och tjatar om rördragning, ny duschblandare och handdukstork i badrummet när en mamma inte hittar sitt barn. Jag skriver orden men förstår inte innebörden i alla fall, det är för svårt att ta till sig. Jag bara hoppas att flickan hittas.